Dagen.... Tankar och känslor!

Se de du inte kan höra
Hör det du inte kan se
Känn de du kan känna
Älska dom du kan älska

Låt dej älskas av de som

älskar dej!

/ J

Hejsan!

Så då var de jag som skriver lite igen!

Vill skriva ett par rader till en av mina allra bästa vänner!

Jag vet att du vet att de är tomt utan dej och att jag saknar dej när vi inte kan träffas.
Och att de går alldeles för länge mellan gångerna vi får möjlighet till att ses.

Men glöm aldrig att jag tänker på dej även om jag ibland e dålig på att höra av mej.

Och jag vet att jag inte ska "tjata" men du vet att jag vill vissa saker... och jag vet att de är så också och förlåt att jag kanske tvivlar ibland men samtidigt så tror jag att du vet varför och att du kan förlåta min tvivlan ( iallafall hoppas jag att du kan göra det) .... men en sak vet jag som jag inte kan säga för många gånger och de är; Att du är du och jag är evigt tacksam över det och att du alltid finns.... oavsett vad!!! Miss you!

Känner mej mycket bättre idag i min förkylning och de känns att de är på rätt väg.

Har faktiskt trots den suttit ute idag ett tag i solen... ja de e ju som bara så att jag kan inte bara sitta inne utan jag måste bara vara i solen när den väl e framme... annars bli jag ju knasig liksom.

Men nu måste jag verkligen skärpa mej på fronten att ta de lugnt ;)

Så har bestämt att från och med imorgon så e de ändring igen på saker och ting! :)
Och de ska bli så härligt igen ska ni veta!

Mitt liv nu... ja vad ska jag säga... säger som jag har sagt så många gånger innan...

Detta år är ett KANON år ;) :) :) :)

Så åter igen till en tanke och känslo stund....

Finns tankar inom mej för tillfället som jag inte riktigt vet vart jag ska göra av med..är inte något som jag känner att jag kan skriva här eller prata med vem som helst om heller...så känns lite knasigt faktiskt. Men är det så att ibland så kanske man bara måste bära vissa tankar själv för att de ska bli bäst? Eller kan man prata om alla tankar som man har?

På nått sätt så känns de som att de säger sej självt att man kanske inte alltid ska säga allt och kanske inte berätta allt man funderar på och tänker på? Men är det så?!

För att om jag ska se till mej själv så e de klart att man ibland funderar på hur folk tänker och känner eller bara i allmänhet vad de funderar på för att många gånger så kan man se på en person som är i funderingens värld!

Men ska de bara vara så? Vad tycker ni?! ( Får gärna kommentera om ni vill och har lust)

Du vet vem du är! Men jag undrar fortfarande.... Hur känner du? Hur tänker du?...

Till dej! Snälla låt de inte gå för långt! Snälla gör något åt de i tid!Lova mej det!

Det finns dom som kan stötta dej och finnas för dej men i slutändan så är valet bara ditt..ingen annans...men lova mej att du tänker en gång extra... brukar vara bäst så!...

Jag bryr mej så mycket om dej och jag hoppas att du både vet och förstår det!

Om du mot all förmodan inte skulle veta det så hoppas jag att du har läst ovanstående!

Hur kommer det sej att vissa är så barnsliga och omogna i sitt beteende?

Vad vinner dom på det?

Vad handlar det om? ^
Att dom bara är det? Eller att dom bara inte kan förstå deras handlande och de konsekvenser som faktiskt ens handlande kan få?

Kan man inte hantera situationer efter ens ålder? Och de konsekvenser som ens handlande får?

Måste man sjunka så lågt så att man hanterar det barnsligt och väldigt omoget?!

Varför vill man gå omkring och snacka om andra personer till andra?

Och då menar jag att man snackar en massa skit om en annan människa!

Är det för att en själv ska stå i bra dager eller?

Eller är det bara för att man själv inte inser att de är skit snack som man kommer med eller är det för att man vill såra den andra personen?

Eller bara för att dom kanske inte alltid tänker sej för om vad dom säger?

Och bara spottar ur sej de dom vill ha sagt?!

En annan sak som jag inte kan förstå är:

Hur kan man gå omkring och kalla folk ens vän/ vänner bara rakt upp och ner?

Personer som man egentligen kanske inte ens känner särskilt bra?

Och personer som inte anser att den andra e ens vän utan bara en person som existerar och som man vet vem de är till namn och lite så där?!

Är det för att personen har ett önske tänkande om att de skulle vara vänskap?

Eller är det bara så att personen verkligen tror att de är en vänskap?!

Förstår vissa inte att de är ett ganska stort steg mellan vänskap och en bekantskap?

Mellan att känna en person och veta vem en person är?

Att veta lite flyktigt vem en person är?
Och sen att verkligen vara vänner på riktigt ?!

Vara så pass bra vänner att man verkligen kan dela allt mellan själ och hjärta och himmel och gjord med varandra!...

OBS!!! DETTA ÄR BARA MINA TANKAR OCH FUNDERINGAR!!!!!......

Ingen kan någonsin sätta sej på mej!! INGEN!!!

Jag varken tål eller kommer att tåla vad som helst!! FORGET IT!!!!

Kommer inte att krusa någon heller, varken har tid ork eller lust för sånt trams!....

Jag är jag...så enkelt är de med den saken...och kan du inte köpa det..JA SYND för dej då!!...

/ J