... ... ... ... ... ...

Hur mycke ska man orka med egentligen????!

Hur stark måste man vara? När är de "lagligt" att klaga och uttrycka sin trötthet och orkeslöshet? Får man helt tappa orken? Får de hända? Eller måste man alltid vara stark?!

Jag vet att jag är stark... och klarat mej egenom allt som har hänt och skett i livet både motgångar och medgångar.

Men även dom starka får bli svaga ibland... ELLER?!!!

Kanske inte ens en fråga som behöver ett svar.. för oavsett vad någon svarar och tänker utan att utrycka det... så vet jag inte om jag lägger så stor vikt vid det faktiskt.

För sanningen är ändå att Just nu är jag bara SÅ J*VLA slut på ren Svenska... ORKEN FINNS INTE LÄNGRE!!!

Både kroppen och hjärtat/själen börjar säga STOPP nu... Jag vill så mycke mer än jag orkar... och orkar inte så mycke som jag vill.... snacka om krock som inte går ihop för tillfället.
Och känner mej så besviken över att känna som jag gör... samtidigt som jag vet att jag måste tillåta mej själv att känna och respektera de faktum som är just nu... Men jag behöver kanske inte acceptera det...och de gör jag faktiskt inte heller för att vara ärlig...

Jag är inte en person som klagar... men även för mej kan de faktiskt bli för mycke ibland och just nu känns det så! Känns som att bägaren håller på att rinna över... och jag är faktiskt inte heller mer än människa som måste få spotta ur mej mina tankar och mina känslor.

Man säger: Tala är som silver och tiga är guld! Men ack så jag ibland tvivlar på det faktiskt... dock så kanske de är så att man inte alltid säger allt man tänker och känner.... eller så kanske man väljer att tala ibland och tiga andra gånger...

Men allt har sin tid sägs det...och i detta läge får jag väl lita på det... För jag önskar så att min ork och energi ska komma tillbaka den... just nu saknar jag den!

Känns som att de räcker med att jobba...sen har man noll och ingen energi över alls...så länge allt räcker till att jobba så är jag glad. För är de något jag brinner för så är det mitt jobb!! =)

Jag må ha ett av de allra bästa jobben i världen och finaste kollegorna...

... Och på tal om det så vill jag säga Tack till er alla som har vart så fantastiska... de värmer i mitt hjärta! =) ( Massa rosor till er!!! )


Men mitt i allt som har hänt den sista tiden, så har jag faktiskt på väldigt få veckor NYSS... TAGIT MITT KÖRKORT!!! =) De är hur underbart som helst... Jag är så tacksam över att jag orkade med det just nu.... =)
Måste faktiskt säga att; Jag är så himla stolt och glad över mitt körkort! ;)

Nu fattas de bara att köpa sej en liten pärla men de får komma lite längre fram misstänker jag! ;)

Nu orkar jag faktiskt inte skriva mer!

Men va rädda om er!
Och ta inte livet för givet...

Till dej min älskade vän:

Mitt hjärta och min själ gråter över att jag förlorat dej.
Jag saknar dej nått så OFANTLIGT MYCKE!!!
LOVE YOU FOREVER !!!